chanelle.blogg.se

Fair Green Lady, även kallad Fairy köpte jag våren 2010. Fairy är en Irländsk Import f.-97. Hon har förmodligen mycket arab i sig, då hon har en smäcker kropp, ädelt ansikte, går fram var som hest, pigg, försiktig och väldigt lyhörd. När jag köpte henne var hon väldigt smal, hade musklerna på fel ställen (underhals mm..). Hon hoppades oerhört mycket och var väldigt uppstressad. Dessutom kollade vi tänderna på henne ganska kvickt efter köpet, bara för en rutinkontroll. Det visade sig att hon hade en RUTTEN tand, vilket betyder att hon inte hade fått sina tänder kollade på flera år. Vi fick alltså börja med en operation. Det var alltså tandens fel att man knappt kunde ta i hennes mun när man red för då kastade hon upp det (jag trodde att hon bara var sån när vi köpte henne), det var också delvis tandens fel att hon var så uppstressad, men det hade självklart flera orsaker. Man kunde ändå inte ta i hennes mun, eftersom att hon har varit van i flera år att det gör ont. Förra ägarna hade också pelham på henne, vilket jag inte förstod. Hon var det mest lydiga häst jag ridit. Lägger man dit skänkeln lyssnar hon, tar man lite lätt i tygeln lyssnar hon, använder man rösten lyssnar hon. Jag red på så många olika bett jag kunde efter operationen för att det inte skulle ligga och skava, bland annat nova, tredelat, tredelat äggbett, tredelat med äppelsmak, hackamore, säkert fler! Nu kan man ta i munnen nästan lika som på en "vanlig" häst, för hon har börjat lärt sig att det inte gör ont längre, men det kommer nog aldrig att försvinna helt tyvärr.

 

Vi tävlade LA hoppning, LB dressyr, men helt klart redo för LA. P90 fälttävlan och där motsvarar dressyren LA och då har vi fått 67%. Hon älskade terrängen mer än allting annat. Det lyste om henne när man kom till en plats där hon såg terränghindrena! Hon har tävlat extremt mycket i sina yngre dagar. Hon tävlade på Irland sina första år och tävlade säkerligen MSV i ung ålder. Och detta bara nötte och nötte, hon gick aldrig ner i klasserna någon gång ibland. Detta ledde till att hon blev utsliten fort. Jag gav henne en del vila och gick mycket blandade klasser och det  är oftast då skadorna kommer fram. De har legat där ett tag, men bryter ut när det kommer lugnare perioder.

 

Hon fick alltså en scenskada hösten 2011. Veterinärerna var enade om att detta är en gammal skada som kommit upp igen. Hon vilade nästan i helt år och jag red igång henne VÄLDIGT sakta. Det tog månader och till slut var vi anmälda till vår första tävling, en dressyrtävling. En vecka innan gick skadan upp igen. Hon vilade och sattes återigen igång. Anmälde mig till en tävling hösten 2012 (LD & LC hoppning). Jag startade, hon blev svullen efteråt och jag kände hur jag hade fått tvinga henne över hindren... Veterinären beslutade då att hon får bli triangelmärkt. Skadan blev allstå halft bra, men inte tillräckligt och den kommer aldrig att kunna läka helt. Det  enda man kan göra är att bygga upp scenan så den blir lite starkare. Fairy kan ridas fullt normalt, fast lugnare och på lägre nivå. 

 

Nu rids Fairy ungefär varannan dag och är hur mysig som helst! Hon är jätte lugn, inge uppstressad nu när hon inte tävlas. Jag tror triangelmärkningen bara gjort gått för henne. Hon har helt enkelt inte tävlingsnerverna och hon har tävlats för fullt i alla år och nu verkar hon nöjdare än någonsin! 

 

Fairy är nu till salu. Jag känner att jag inte har tiden för henne som jag vill att hon ska ha, dessutom har jag bara ett ponnyår kvar och jag vill verkligen satsa stenhårt på det. Men nu är det så att min pojkväns mamam har ridit mycket förr och har funderat på att skaffa häst ett tag, och hon gillar Fairy starkt! Det blir förmodligen så att hon provlånar henne i några veckor, men jag kommer fortfarande ha henne till salu! Om ett tag får vi se om hon vill bli fodervärd eller köpa henne. Blir hon fodervärd, kommer jag att ha Fairy till salu.